Nähä han blir inte utskriven idag. Fan fan fan. Visste det väl redan men det svider ändå.

Egentligen vet jag inte vad som är värst..... Att alla fan daddar med honom och tycker synd om eller att
Han själv verkar visa noll intresse att bli frisk. "mer medicin så kanske jag mår bättre, mer
Terapi... Bl.a Bl.a Bl.a "

Inser inte att HAN måste JOBBA med sig själv och sina problem utan att det går att drogs bort. Det är inte så.

Jag är så jävla besviken och sviken Och sårad. I fem år har jag kämpat och hjälpt - när jag inte längre orkar hålla honom över ytan - då är det
Psykakuten på direkten. Och massa "men stackars dig".

Jag då? Barnen då?

Vilka fan får stå ensamma kvar och ta itu med skiten som liksom inte försvinner bara
För att man inte orkar lösa det? Vi.

Önskar jag vore
Lika tålmodig som förr. När jag orkade va snäll, glad och peppa de trots alla besvikelser dagligen. Jag orkar inte det mer. Ber om hjälp att hjälpa. Det
Är ju ingen kö på hjälpande
Händer direkt.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...hoppas.... Tror jag.

...hoppas.... Tror jag.

Vi hördes inte ens av mer igår. Kanske lika bra det. Ska bli skönt med jobb idag så man kan tänka på nåt annat en stund. ...

Två dygn med sambon på psyk. Sist var han där nog i tre har jag för mig... Ska bli skönt att jobba i morgon, att inte behöva tänka hela tiden, ute va ledsen, irriterad, arg, sakna, ringa, "förstöra" hans chans att komma igen. Egenvald ensamhet, ...

Fast det blir han nog inte. Funderar på att hälsa på.... Men vet inte. Blir mest arg av att se honom sitta sär slö och nerdrogad typ. Underbart härligt väder är det i alla fall :-) blir en härlig dag till det avseendet hur som helst!...